Matvraket
Hihi kom att tänka på hur det var i början utav min graviditet.
Jag mådde väldigt dåligt och orkade knappt göra mer än att ligga på soffan när jag var ledig fram till det att jag var i v.13.
Lyckligtvis så har har jag bara spytt en enda gång under hela graviditeten. Det var en kväll när jag skulle pussa Dino godnatt, fick springa in på toan istället..efter det kännde jag mig grymt ynklig och tyckte väldigt synd om mig själv. Tror t.om att jag grät så synd om mig var det då. Men som sagt det var det enda gången :)
Jag mådde illa på ett sätt som kan liknas med kraftig åksjuka. Men jag upptäckte att så länge jag inte var hungrig så gick det bra. Då mådde jag bra. Med att inte vara hungrig menar jag att jag måste försöka undvika det där suget i magen som säger åt en att Snart kommer du att bli hungrig så du böör göra mat innom en-två timmar. Det suget som man i vanligafall kan ignorera om ingen mat finns tillgänglig. Ni förstår, att när jag kände det där suget i maget..då var det fråga om minuter, sekunder i vissa fall..innan illa måendet slog till. Och fick jag inte något att äta på engång så var det nära flera gånger att jag svimmade. Detta gjorde att jag åt JÄMT! Jämt jämt jämt konstant jämt! Gick jag tre timmar på stan så var det både fika på cafe, mc donalds och frukt som gällde. Allt för att slippa illamåendet. Min fina pojkvän bara garvade åt mig, men var väldigt snabb i köket så fort jag började känna suget i magen. love you!
När jag jobbade köpte jag ofta med en pizza för att vara säker på att jag verkligen skulle vara mätt hela kvällen.
Konstigt att man går upp i vikt?
Jag hade allid med mig mandariner eller bananer in i sovrummet. För om jag vaknade på nätterna så hade jag ju inte ätit på flera timmar så då var jag tvungen att ha nått fort. Haha det var faktiskt ganska mysigt att sitta där i sängen, i mörkret mitt i natten och skala sin banan när jag tänker efter :)
Min trötthet och seghet försvann som sagt i v.13. Det mesta utav illamåendet försvann nångång därikring också.
Men jag åt som en häst fram till v.15 nångång.
Det var en helt underbar känsla när jag började bli mig själv igen. När jag orkade göra saker, ha kul och kunna gå promenader utan att vara rädd för att bli jätte dålig och svimma under vägen, När jag orkade ta mig upp ur soffan. Nu mår jag och äter i princip samma som jag gjorde innan jag blev gravid, Och glad är jag för det, för jag blev väldigt dyr i drift under de där veckorna :)
