Som ett tåg ungefär
...I stället för att stanna vid stationen och låta mig kliva ombord,
så körde det rakt över mig...och ont gjorde det.
Vet du vad det värsta är... att jag ställer mig upp, ler och vinkar efter tåget
och hoppas hoppas att det inte glömmer bort mig, utan plockar upp mig
nästa gång...Sen går jag hem till min älskling och gråter en skätt och tvingar honom
att killa mig på ryggen tills jag somnar.
Kommentarer
Trackback
